Igår kände jag lilltjejen hicka i magen för första ggn! Förra gången jag var på koll hos BM (slutet på sept) så hade hon hicka, det hördes i dopplern, men jag kände inte det själv.

I torsdags förra veckan fick vi åka in akut till CSK, Kristianstads sjukhus. Vi trodde det var nåt fel med lilla gumman i magen... Hon rörde sej väldigt lite dagen innan och på morgonen fick jag inte henne att röra sej alls även om jag la mej platt på magen. I vanliga fall sparkar hon som en toka om jag så bara lägger mej på sidan. Hon har ju vart väldigt aktiv varje dag sen v 18 så det är klart att man blir orolig om hon är så stilla i slutet av v 29. Tack o lov så såg allt fint ut, hjärtat slog som det skulle och alla kontroller gick fint. Ultraljudet var bra och hon hade gott om fostervatten att ligga i, vi fick se hennes lilla fot på skärmen också :) Nu är allt bra igen och hon sparkar som aldrig förr, hon är riktigt stark nu.

Det enda tråkiga är att jag har så förbannat ONT. Foglossningen började för en dryg månad sen och den blir värre dag för dag. Vissa kvällar ligger jag bara och gråter för jag kan inte komma upp ur soffan. Ska få ett bälte av en bekant och hoppas det ska hjälpa lite. Annars är det varma, långa duschar som gäller - en gudagåva! Halsbränna har jag också från och till men det är ingenting i jämförelse med den förbannade foglossningen.