Idag blir det loppis, hoppas regnet kan hålla sej borta en liten stund iaf. Jag hoppas på att hitta en hel drös med härliga gamla lantliga saker.  

Vad gäller graviditeten så sparkas det mer och mer för varje dag, och nu går jag in i v 20 imorgon - halvtid. Herregud, jag kan inte fatta det! Tänk att vi redan är halvvägs, åh vi längtar såå efter dej vår lilla gumma... Tänk när vi får se dej och hålla dej för första gången, pussa på dej! Ojoj vad vi längtar! 

Soundtracket för dagen är underbara Sarah Dawn Finer, ååh! hon är såå underbar!

Igår var vi och kollade på Melissa Horn för fjärde gången, vi har sett henne en gång om året sen 2007. Hon var lika bra som alltid och hon kände igen oss denna gången också när vi pratade med henne efteråt, alltid lika smickrande. Vi var ju med bland de vip-inbjudna vid hennes första skivsläpp på Sony BMG i Stockholm och sen dess kommer hon ihåg oss eftersom att det bara var ca 20 personer där. Väldigt roligt! *stolt* 

Pluttan i magen sparkade inte en enda gång under konserten fast vi stod längst fram så jag antar att hon gillar musiken. Hon har ju hört den förr, hehe. Melissa har alltså sitt allra största minsta fan i magen på mej just nu, hehe.   

Vi var på Lady Gaga i Stockholm i maj så detta blev bäbis andra konsert, det är lika bra att hon vänjer sej för musik och konserter kommer hon att "plågas" med intensivt under sin uppväxt.

Nästa stopp blir Peter LeMarc den 21/9 i Stockholm *längtar!* 

Hej igen allihopa :)

Eftersom att inlägget igår blev, minst sagt, långt så skriver jag det jag missade idag istället. 

Det är ju som bekant en massa nya omställningar som måste göras inför ett barns ankomst, inte bara mentalt utan så klart även i inköpsväg. Så för en shoppingälskande person som jag är det en av de absolut bästa bitarna av förberedelserna.  

Vi hade redan innan jag blev gravid köpt en spjälsäng, mest för att vi skulle köpa nåt annat på Blocket och säljaren hade även sängen till salu men även för att jag skulle få känna att snart skulle jag bir gravid, minsann. Sängen är en vanlig spjälsäng från IKEA i vitt, det är en "Hensvik", jag tycker den är söt.

Jag har också köpt en massa kläder och lite småsaker som böcker, takmobiler etc. Jag började faktiskt köpa grejer till barnet 3 år innan jag blev gravid! Jag har flera gånger fått frågan om varför jag gjort det och hur jag "vågar", många är vidskepliga och tycker inte man ska köpa nånting innan bäbis nästan är med halva huvet ute. Sån är inte jag, utan jag har istället resonerat som så att oavsett vad som händer så ska jag ha barn, om det så skulle leda till att jag får adoptera. Så de fina sakerna jag köpt skulle komma till användning förr eller senare ändå. 

Den andra anledningen till att jag började handla bäbisprylar så tidigt var för att jag visst i djupet av mitt hjärta att Mattias är mannen i mitt liv.  

Jag hade precis avslutat ett nästan 4 år långt förhållande med mitt ex då jag träffade Mattias och inte en enda gång kände jag att jag ville ha barn med mitt ex. Visst, jag visste att jag ville ha barn - bara inte med honom. På samma sätt som jag var säker på att exet inte var mannen i mina drömmar så blev jag fullkomligt övertygad om att Mattias är det så fort jag såg honom.

Nu till de lite större inköpen än små söta sockar och bodys - bilen. Vi hade förut en SAAB 93 2,0 -01, och den var en kupé - vi behövde alltså en kombi inför barnets ankomst. Vi kollade runt på flera bilfirmor då vi inte ville köpa bilen privat eftersom vi blivit lurade förut. Vi hade några bilar som vi kände kunde passa oss, den ena var en klassiker - V70, en Volvo så klart. Den andra vi var lite inne på var en Nissan Primera, den nyare modellen, och sen var det så klart en SAAB fast kombi istället. 

Nu hade vår bil börjat krångla mer och mer och vi började ledsna efter att ha blivit stående med en protesterande bil i Hässleholm och att bromsarna lät som ett JAS-plan. Det var en massa fler krångel med bilen och det skulle kosta oss mellan 12000-15000 kr att laga åbäket, dvs. inte långt ifrån vad själva bilen var värd. Bilhandlaren gav oss då ett erbjudande för bilen i befintligt skick och vi funderade en liten stund och tackade ja. Såå skönt att bli av med kräket! Istället bytade vi till oss en Opel Astra Enjoy 1,6 Kombi 2007. Vi hade aldrig ens tittat åt en Opel men denna lilla pärla fick oss på fall. Den drar nästan 0,6L/milen istället för Saaben som drog nästan en hel liter/mil. Den är dessutom billigare att äga med försäkringar och skatt så valet kändes givet just nu. Vi ska trots allt snart få en ny familjemedlem och pengarna kan vi behöva till bäbis istället för bensin och dyra försäkringar till en turbo-bil. Å visst är den ganska fin ändå och snygg färg har den också!  

Så, nu till vagnen vilken också vart ett litet gissel kan man säga, för hur i hela friden ska man veta vilken man ska välja? Vi har varit runt och tittat i olika butiker och jag var från början helt inställd på en "Emmaljunga Mondial Duo, cream leatherette" för den är ju såååå snygg! Vi insåg dock ganska snabbt att den skulle blir för tung och klumpig med sin stora liggdel och började titta in oss på vagnar med lift istället. Vi blev presenterade för en "Crescent Classic" som precis som Opeln, var en såndär vi aldrig tittat åt förut, men nu blev vi intresserade. Det smidiga handtaget som går att flytta från ena sidan till den andra i en enkel handrörelse och alla reflexer över vagnen, att den sen också vunnit flera priser för största säkerhet gjorde bara saken bättre. 

När vi var där blev vi också visade en liten söt sak, en "City Mini" scooter som man så enkelt bara lyfter i ett handtag, mitt i sitsen, och vips! så vagnen minimal! Vi blev störtkära i denna lilla vagn från sekunden då försäljaren drog i handtaget och det sa vips! Tack vare denna så resonerade vi som så att vi kan lika gärna köpa en begagnat liggvagn för vi kommer ändå byta till denna så fort det blir dags för sittvagn - för en sån ska vi bara ha!

Sagt och gjort, jag började leta på Blocket efter en Crescent Classic som visade sej vara svårare än jag trott. Visserligen hade säljaren i affären sagt att det var nästan omöjligt att få tag i Crescent begagnade eftersom de försvann lika fort som de kom in på annons. Jag trodde dock bara det var hennes försäljningsknep. Jag hittade nån enstaka vagn men antingen var de alldeles för dyra för att vara begagnade eller så fanns de i Norrland. Dessutom var alla jag hittade svarta och jag ville ju helst ha en offwhite. Jag vet att man inte kan kräva en viss färg när man handlar begagnat, men man kan ju alltid hoppas.

Och igår förmiddag så såg jag den! En Crescent Classic 2009 i offwhite, bara en timmes körväg hemifrån. Den var nyligen inlagd och jag ringde på studs - den fanns kvar. Jag körde ner direkt och hämtade den och nu är den vår. Det känns jättebra och vi är så nöjda med vårt fynd, vi fick den 4500 kr billigare än om vi skulle ha köpt den ny, nämligen.    

Jag har så ofantligt mycket att skriva om så jag slutar här idag. Skriver mer sen för det är nog inge som orkar läsa mina mastodontinlägg annars.

Hej så länge!   

Jaha, då ska vi se... Hur börjar man en bloggrackare då? Jag får väl helt enkelt ge alla eventuella läsare en liten catch-up vad gäller mej och graviditeten.

Vi hade länge pratat om barn men inte förrän i slutet av 2009 började det kännas som om det var dags. Vi började försöka på allvar i slutet av februari i år och måste blivit gravida nästan direkt, på andra försöket om jag räknat ut rätt. 

Jag började känna av graviditeten genom illamående, yrsel, trötthet, konstiga känslosvallningar i hela kroppen och känslighet mot lukter. Jag förstod inte förrän vi åkte på semester till New York att det kunde vara läge för ett grav.test Det finns ju så otroligt mycket lukter i en stad som N.Y och jag blev nästan som tokig! Sen att jag dessutom grät som ett barn för ingenting och saknade våra husdjur där hemma mer än nånsin (började faktiskt gråta en vecka innan vi åkte hemifrån!), gjorde inte misstankarna mindre. 

Sagt och gjort, efter en vecka i stora staden så åkte vi och köpte två grav.test De var vita med rosa plasthylsa och, enligt mej, mycket finare än de vi har i Sverige :) Den 20/4-10 så testade vi första gången och det var två perfekta streck på stickan! Jag blev, trots allt, ganska chockad för allt blev så verkligt helt plötsligt. Mattias blev tyst och var förvånansvärt lugn. Jag la mej ned på sängen och tittade upp i taket med tårarna forsande ned för mina kinder - glädjetårar. Vi skulle äntligen få vår efterlängtade bäbis! 

Jag tror att jag låg där i sängen i minst en timme, Mattias gick ut och lämnade mej ensam, jag behövde lite tid för mej själv. Med handen på magen och salta tårar i mungiporna låg jag där och var bara lycklig. Helt och hållet lycklig - och livrädd. För tänk om... tänk om... tänk om... Tänk om jag inte klarar av att vara mamma, tänk om barnet inte växer som det ska, tänk om förlossningen inte går bra, tänk om... Ojoj, vilka tankar som snurrade i huvudet, men mest var det lyckan, den oändliga lyckan som blev bekräftad morgonen därpå när vi gjorde det andra testet som visade två ännu tydligare streck!

Den sista veckan i USA blev minst sagt en dämpad semestervecka. Jag låg sängliggandes med ett otroligt illamående och såg säkerligen mer död ut än levande. På hela veckan fick jag i mej vatten, några salta kex och nån enstaka Ginger Ale (som jag f.ö inte kan dricka längre pga. det). Kanske inte den semester vi tänkt oss från början men trots att jag mådde så dåligt så är det värt det, klart att det är. 

När vi kom hem till Sverige så ringde vi MVC direkt, jag ville dit så fort som möjligt så vi kunde få veta att allt var bra där inne i magboet. Vi fick en tid och den 4/5-10 kl 8,30 och vi var där med god marginal. Vi blev inskriva och fick ett preliminärt BF till den 18/12-10, vi ska få en liten tomteunge!  

Jag blev tagen prover på, vägd och allt vad en inskrivning innebär men fick inte höra hjärtat på lillfisen i magen, vilket var en stor besvikelse. Jag ville bara ha det bekräftat att någon faktiskt ligger där inne och bygger bo. Jag fick minsann snällt vänta tills RUL som var den 23/7 - kändes som en hel EVIGHET ju!

Den 18/5 gjorde jag mina cellprover som visade sej vara helt i sin ordning och sen hade jag ingen kontakt med någon BM tills ultraljudet. Jag lyckades dock ringa och ändra tiden till den 13/7 istället, 10 dagar mindre av evig väntan.

Min mage har vuxit ganska snabbt hela tiden och mammakläder blev ett måste tidigt för mej. Nu är även de flesta leggings obekväma och skaver, resåren hamnar liksom mitt på bulan och inte ovanför där den sitter skönast. Jag har tyvärr vart dålig på att ta magbilder men har några stycken som jag tänkte lägga in här i bloggen sen. 

Ang. cravings så har jag inte fått nån enskild "måste-ha" ännu, däremot en massa små som kommit lite vecka till vecka, mycket tack vare illamåendet skulle jag tro. Nån vecka har det varit vego-korv med bröd, en annan var det vego-burgare, sen blev det rostade mackor, satsumas (när de fortfarande fanns i butikerna), mjölk 3% - kan fortfarande hälla i mej hela glas, pärlbollar från Delicato, fransbrödmackor, cornichons, rödbetor... ja, lite av varje men mest ihållande är nog ändå mitt älskade salta hockeypulver och mina snusklubbor. De är räddningen många gånger - mums! Och så klart mitt bubbelvatten, kan inte leva utan det. Har blivit av med mitt ColaZero-beroende tack vare graviditeten för jag kräks nästan av bara tanken på Cola och sen vill jag verkligen inte få i mej lightprodukter med bäbis i magen, tror inte det är nyttigt.

Tillbaka till ultraljudet då. Den 13/7-10 åkte vi alltså till Snapphanen i Hässleholm för vårt första ultraljud, äntligen skulle vi få bekräftat att det faktiskt ligger en liten där inne. Och så fort BM drar kameran över min kletiga mage så ser jag en litet huvud svischa förbi och några tårar letar sej omedelbart fram och jag säger till Mattias "men där ÄR ju en bäbis där inne!". Jag såg att Mattias också blev tårögd, det var en stor upplevelse att få se sitt barn för första gången, även om det är på en gråsuddig skärm.

Vi blev tillbakaflyttade med exakt 7 dagar och hamnade på v 16+2 istället för 17+2 som vi trott vi skulle vara. BM kunde inte se allt hon behövde för bäbis låg så det var svårt att se hjärtat ordentligt. Det hon kunde se var dock helt som det skulle. Vi fick en ny tid för ett andra rul den 27/7 och fick gå hem med en liten gnagande oro i magen för tänk om... tänk om...

Men igår kom dagen då vi skulle få se bäbis igen, denna gången i Kristianstad för Hässleholm hade fullt. Vi kom dit kl 13 och fick veta att allt såg bra ut fast demma gången kunde de bara se halva lillhjärnan så vi måste tillbaka igen. Vår discobäbis vill liksom inte ligga still och inte heller flytta sej åt "rätt" håll så man kunde se ordentligt. En riktig liten rebell! Vi fick också reda på att vi väntar en liten flicka, vilket vi misstänkt sen förra ultraljudet då jag själv tyckte mej se att det var en flicka även om BM inte ville uttala sej då. Nu fick vi det iaf bekräftat - det blir med största sannolikhet en liten tjeja vi får, hurra hurra hurra!!!!   

Så nu väntar det tredje ultraljudet på tisdag den 3/8 kl 11.30 i Kristianstad igen, då får vi se om lillan vill sammarbeta lite mer denna gången. Fast man brukar ju faktiskt säga "tredje gången gillt", eller hur?