Jaha, då ska vi se... Hur börjar man en bloggrackare då? Jag får väl helt enkelt ge alla eventuella läsare en liten catch-up vad gäller mej och graviditeten.

Vi hade länge pratat om barn men inte förrän i slutet av 2009 började det kännas som om det var dags. Vi började försöka på allvar i slutet av februari i år och måste blivit gravida nästan direkt, på andra försöket om jag räknat ut rätt. 

Jag började känna av graviditeten genom illamående, yrsel, trötthet, konstiga känslosvallningar i hela kroppen och känslighet mot lukter. Jag förstod inte förrän vi åkte på semester till New York att det kunde vara läge för ett grav.test Det finns ju så otroligt mycket lukter i en stad som N.Y och jag blev nästan som tokig! Sen att jag dessutom grät som ett barn för ingenting och saknade våra husdjur där hemma mer än nånsin (började faktiskt gråta en vecka innan vi åkte hemifrån!), gjorde inte misstankarna mindre. 

Sagt och gjort, efter en vecka i stora staden så åkte vi och köpte två grav.test De var vita med rosa plasthylsa och, enligt mej, mycket finare än de vi har i Sverige :) Den 20/4-10 så testade vi första gången och det var två perfekta streck på stickan! Jag blev, trots allt, ganska chockad för allt blev så verkligt helt plötsligt. Mattias blev tyst och var förvånansvärt lugn. Jag la mej ned på sängen och tittade upp i taket med tårarna forsande ned för mina kinder - glädjetårar. Vi skulle äntligen få vår efterlängtade bäbis! 

Jag tror att jag låg där i sängen i minst en timme, Mattias gick ut och lämnade mej ensam, jag behövde lite tid för mej själv. Med handen på magen och salta tårar i mungiporna låg jag där och var bara lycklig. Helt och hållet lycklig - och livrädd. För tänk om... tänk om... tänk om... Tänk om jag inte klarar av att vara mamma, tänk om barnet inte växer som det ska, tänk om förlossningen inte går bra, tänk om... Ojoj, vilka tankar som snurrade i huvudet, men mest var det lyckan, den oändliga lyckan som blev bekräftad morgonen därpå när vi gjorde det andra testet som visade två ännu tydligare streck!

Den sista veckan i USA blev minst sagt en dämpad semestervecka. Jag låg sängliggandes med ett otroligt illamående och såg säkerligen mer död ut än levande. På hela veckan fick jag i mej vatten, några salta kex och nån enstaka Ginger Ale (som jag f.ö inte kan dricka längre pga. det). Kanske inte den semester vi tänkt oss från början men trots att jag mådde så dåligt så är det värt det, klart att det är. 

När vi kom hem till Sverige så ringde vi MVC direkt, jag ville dit så fort som möjligt så vi kunde få veta att allt var bra där inne i magboet. Vi fick en tid och den 4/5-10 kl 8,30 och vi var där med god marginal. Vi blev inskriva och fick ett preliminärt BF till den 18/12-10, vi ska få en liten tomteunge!  

Jag blev tagen prover på, vägd och allt vad en inskrivning innebär men fick inte höra hjärtat på lillfisen i magen, vilket var en stor besvikelse. Jag ville bara ha det bekräftat att någon faktiskt ligger där inne och bygger bo. Jag fick minsann snällt vänta tills RUL som var den 23/7 - kändes som en hel EVIGHET ju!

Den 18/5 gjorde jag mina cellprover som visade sej vara helt i sin ordning och sen hade jag ingen kontakt med någon BM tills ultraljudet. Jag lyckades dock ringa och ändra tiden till den 13/7 istället, 10 dagar mindre av evig väntan.

Min mage har vuxit ganska snabbt hela tiden och mammakläder blev ett måste tidigt för mej. Nu är även de flesta leggings obekväma och skaver, resåren hamnar liksom mitt på bulan och inte ovanför där den sitter skönast. Jag har tyvärr vart dålig på att ta magbilder men har några stycken som jag tänkte lägga in här i bloggen sen. 

Ang. cravings så har jag inte fått nån enskild "måste-ha" ännu, däremot en massa små som kommit lite vecka till vecka, mycket tack vare illamåendet skulle jag tro. Nån vecka har det varit vego-korv med bröd, en annan var det vego-burgare, sen blev det rostade mackor, satsumas (när de fortfarande fanns i butikerna), mjölk 3% - kan fortfarande hälla i mej hela glas, pärlbollar från Delicato, fransbrödmackor, cornichons, rödbetor... ja, lite av varje men mest ihållande är nog ändå mitt älskade salta hockeypulver och mina snusklubbor. De är räddningen många gånger - mums! Och så klart mitt bubbelvatten, kan inte leva utan det. Har blivit av med mitt ColaZero-beroende tack vare graviditeten för jag kräks nästan av bara tanken på Cola och sen vill jag verkligen inte få i mej lightprodukter med bäbis i magen, tror inte det är nyttigt.

Tillbaka till ultraljudet då. Den 13/7-10 åkte vi alltså till Snapphanen i Hässleholm för vårt första ultraljud, äntligen skulle vi få bekräftat att det faktiskt ligger en liten där inne. Och så fort BM drar kameran över min kletiga mage så ser jag en litet huvud svischa förbi och några tårar letar sej omedelbart fram och jag säger till Mattias "men där ÄR ju en bäbis där inne!". Jag såg att Mattias också blev tårögd, det var en stor upplevelse att få se sitt barn för första gången, även om det är på en gråsuddig skärm.

Vi blev tillbakaflyttade med exakt 7 dagar och hamnade på v 16+2 istället för 17+2 som vi trott vi skulle vara. BM kunde inte se allt hon behövde för bäbis låg så det var svårt att se hjärtat ordentligt. Det hon kunde se var dock helt som det skulle. Vi fick en ny tid för ett andra rul den 27/7 och fick gå hem med en liten gnagande oro i magen för tänk om... tänk om...

Men igår kom dagen då vi skulle få se bäbis igen, denna gången i Kristianstad för Hässleholm hade fullt. Vi kom dit kl 13 och fick veta att allt såg bra ut fast demma gången kunde de bara se halva lillhjärnan så vi måste tillbaka igen. Vår discobäbis vill liksom inte ligga still och inte heller flytta sej åt "rätt" håll så man kunde se ordentligt. En riktig liten rebell! Vi fick också reda på att vi väntar en liten flicka, vilket vi misstänkt sen förra ultraljudet då jag själv tyckte mej se att det var en flicka även om BM inte ville uttala sej då. Nu fick vi det iaf bekräftat - det blir med största sannolikhet en liten tjeja vi får, hurra hurra hurra!!!!   

Så nu väntar det tredje ultraljudet på tisdag den 3/8 kl 11.30 i Kristianstad igen, då får vi se om lillan vill sammarbeta lite mer denna gången. Fast man brukar ju faktiskt säga "tredje gången gillt", eller hur?

 

fruktsmoothie

29 juli 2010 09:12

Stort grattis till plusset! Önskar er all lycka framöver och ser fram emot att se hur det går med allt. Spännande sen att se vad det blir för en liten krabat =)

http://fruktsmoothie.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår kände jag lilltjejen hicka i magen för första ggn! Förra gången jag var på koll hos BM (slutet på sept) så hade hon hicka, det hördes i dopplern, men jag kände inte det själv.   I torsdags förra veckan fick vi åka in akut till CSK, Kristians...

Idag går jag in i v 25 och då också i månad 7. Dagen till ära upptäckte jag vätska ur brösten idag också. Har väl anat att det vart nåt innan, men väldigt väldigt lite. Nu blir det riktiga droppar som rinner. Än så länge är det genomskinlig vätska oc...

Usch, jag är såå dålig på att blogga, är nog inte riktigt min kopp te faktiskt... men jag uppdaterar lite då och då så får det bli som det blir.   Dagen efter mitt sista inlägg, dvs den 11/8, så började jag känna sparkarna på utsidan av magen, pr...

Inför hemsidans uppläggning måste smyckesfabriken här hemma gå på högvarv. Jag sitter från förmiddagen till sena nätter med dessa smycken för att få upp ett rejält lager och för att ha flera av varje produkt. Inte lätt att göra alla själv, men samtid...

I tisdags så var vi på vårt tredje rul och det blev tredje gången gillt. Nu har de äntligen fått se allt som behövs och allt är som det ska - puh..! De bekräftade att det är en liten flicka där inne, BM sa "det kan inte vara nåt annat än en flicka", ...